|
||||||
|
![]() |
|||||
|
||||||
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
|||
![]() ![]() ![]() |
||||||
![]() ![]() ![]() |
||||||
This series is a part of a bigger project that is supported by ![]() Historien om socker är överväldigande. Sockret har genom sin makalösa historia bidragit till både njutning och fruktan, det är ett njutningsmedel som ökar i brukande samtidigt som det skapar hälsoproblem och det har gjort en klassresa som speglar människors beteenden och vanor. Socker är inget vanligt material för konsthantverkare men för smyckekonsten och dess relation till kroppen kan det tyckas naturligt- det finns i kroppen, är vanligt förekommande i den mänskliga sfären och är dessutom ett högaktuellt ämne i den offentliga debatten. Skälet till att vi tycker om socker är att vi har ett inbyggt belöningssystem som säger att vi ska söka efter mat som smakar sött. I naturen är söt mat ofta näringsrikt och bra för oss. I de spanska Arãna-grottorna finns 12 000 år gamla grottmålningar som föreställer kvinnor i färd med att samla in honung för att användas till bakning, mjöd och rengöring av sår. Från början var socker en lyxvara som användes som njutningsmedel och läkemedel. Redan tidigt blev socker en viktig handelsvara med slavhandel som följd. Med andra ord, njutning för vissa och bedrövelse för andra. En klassfråga som med tiden har svängt om. Få ting kunde på 1300-talet vara lika märkvärdiga som sockret, vilket förknippades med både tjusning och fåfänga. De mest radikala protestanterna påstod att sockret, just för att det var så läckert, "utgjorde en sannskyldig Satans frestelse, en köttslig styggelse som lockade med sig de gudfruktiga till frosseriets förföriska synd." Att avhålla sig från att äta socker var "ett Gudi behagligt vägval", predikade kalvinisterna. Några gick så långt att de också ville förbjuda pepparkaksgubbar och andra bakverk i mänsklig form, eftersom även dylika kulinariska kreationer ansågs moraliskt suspekta." (historierna är hämtade från: dansukker.se, popularhistoria.se) Smyckekonstens styrka är att den genom mänsklig rörelse, kan visas och användas i både privata och offentliga sammanhang, intimt och spirituellt. Att vara en utövande smyckekonstnär innebär att arbeta i många olika situationer, och det är i de spännande mellanrummen det finns utrymme för undersökningar. Under året har Yasar Aydin och Sofia Björkman arbetat med projektet Eating Art som är finansierat av Bildkonstnärsfonden. Genom tvärvetenskapliga metoder och experimentella måltider i kombination med konstnärligt arbete, diskuterar de aktuella frågor såsom genus, etnicitet, klass, etik och miljö.
|
||||||
« tillbaka / back | ||||||